Det är helt klart att vår möjlighet att välja fritt kringskärs av en mängd omständigheter. Utifrån våra sociala, ekonomiska, biologiska, och etniska förutsättningar så är vissa goda val lättare, och vissa goda val svårare, och andra goda val omöjliga, och kanhända är dessutom många dåliga val mycket lättare att göra. Att ha valfrihet blir för många en utopi då man saknar förutsättningar att välja bort det oönskade eller att välja det önskade.
Valfrihet är ett begrepp som ofta används i den politiska debatten. En del partier säger sig vilja öka individernas frihet och anklagar då ofta följdriktigt sina politiska motståndare för motsatsen, nämligen att vilja inskränka på individernas valfrihet. Skapas valfrihet bara genom att individen får en formell möjlighet att välja, eller skapas den genom att vi ger individen grundläggande möjligheter att kunna träffa olika goda val? Låt mig visa på några exempel: det står var och en fritt att köpa vad man vill, men har man inget att köpa för är så är valet en chimär. Alla får rösta men det finns bara ett parti att rösta på. Alla kan satsa på sig själv men några har av olika själ fullt upp med att klara livet i vardagen.

Ett gott föräldraskap vaccinerar barnen mot många hot och faror både på kort och på lång sikt. Föräldrar som inte orkar vara föräldrar utan har fullt upp med att klara sig själva innebär ibland försämrade möjligheter till en gynnsam uppväxt för barnen, och i förlängningen även möjligheter till ett gott liv. Forskning har visat att till och med ”maskrosbarnen”, de barn som trots socialt trasslig uppväxtmiljö ändå verkar landa med fötterna på jorden, även de barnen är i någon mening förlorare. Barnen förlorar något när föräldrar kommer till korta eller inte finns till. De barn som har en kärleksfull och stabil uppväxt och med goda miljöer runt omkring sig blir rustade att träffa goda val, medan barn med kvarnstenen runt halsen träffar sämre val, i den mån man kan prata om att valmöjligheter finns.

Den sociala ingenjörskonsten under efterkrigstiden hade som ett av sina goda syften att ge allt fler större möjligheter till goda val. Med den generella välfärdspolitiken ökade individens valmöjligheter. Sverige blev ett land som internationellt sett ansågs vara det jämlikaste och mest rättvisa i världen. Men de ideologiska motståndarna mot formen, generell välfärd, struntade i de lyckosamma resultaten. Kollektiva lösningar var något ont i sig. Hotbilden hämtades med all demagogi från totalitära stater i öst. Trots att valfriheten för de flesta aldrig varit större så skulle den bekämpas i valfrihetens namn.

De borgliga partierna säger sig vilja öka valfriheten i skolan, barnomsorgen och sjukvården. Vanligen är det genom att skapa eller uppmuntra privata alternativ. Åter igen är det inte innehållet som är det viktiga utan formen. För borgligheten är privat något gott i sig.

En bra skola för alla är en viktig del i att ge alla möjligheter till goda val. En god skola kan fylla ut en del av de ojämnheter som livet i övrigt fördelar till barnen och ungdomarna. Skolan kan aldrig ersätta familjen men kan i bästa fall kompensera eventuella brister.

Hur ser möjligheterna att träffa goda val ut för individerna i olika sociala situationer? Det är detta som diskussionen om valfriheten borde handla. Ska vi kunna erbjuda valfrihet till utsatta och förtryckta, kan det bara ske om dessa grupper upphör att vara just utsatta och förtryckta. Vill vi skapa ett jämlikt och rättvist samhälle, måste målet vara att ge alla individer samma verktyg för att kunna göra de goda valen!

Elise Norberg

Uppdaterades: 12 jan 2003