Bristande tillgänglighet är diskriminering
Lördagen den 13 juni 2009 arrangeras Tillgänglighetsmarschen runt om i Sverige. Det är sjunde året i rad som hela den samlade svenska handikapprörelsen marscherar för en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättningar.Lördagen den 13 juni 2009 arrangeras Tillgänglighetsmarschen runt om i Sverige. Det är sjunde året i rad som hela den samlade svenska handikapprörelsen marscherar för en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättningar.
Tvärtom vad många tror är tillgängligheten i Sverige inte alls bra. Att ha en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning är fortfarande lika med att bli diskriminerad. Att känna sig utesluten, nonchalerad, isolerad eller kränkt är ingen ovanlighet – vare sig i vardagslivet eller i yrkeslivet.
Svårigheter att kunna leva som alla andra hindrar tusentals människor med rörelsehinder, synskada, hörselnedsättning, allergiker eller andra funktionsnedsättningar från att delta fullt ut i samhällslivet och uppnå jämlikhet och full delaktighet.
Frågan om bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering och hur man ska komma till rätta har utretts och analyserats i 20 års tid. Förslag till förbättringar presenterades av diskrimineringskommittén i januari 2008. Det är åtgärder som vänsterpartiet ställde sig bakom Vi vet att det utöver en lagstiftning krävs pengar och i vårt budgetalternativ hade vi föreslagit långtgående tillgänglighetssatsningar. Regeringen å sin sida valde att vända ryggen åt förslagen och ville inte erkänna människor med funktionsnedsättningar som fullvärdiga medborgare genom att slå fast att en tillgänglig miljö ska vara en mänsklig rättighet i Sverige.
Det är med förvåning att regeringen efter många års utredande, fortfarande inte vill erkänna att tillgänglighetsfrågan och bristen på tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar hör hemma i en diskrimineringslagstiftning.
För drygt nio år sedan, den 31 maj 2000, beslutade riksdagen enhälligt om en nationell handlingsplan för tillgänglighet.I denna slås fast att människor med funktionsnedsättningar ska kunna vara fullt delaktiga i samhällslivet och inte längre utestängas från miljöer och olika sammanhang på grund av sin funktionsnedsättning. I planen ingår också att hela Sverige ska vara tillgängligt senast år 2010 och att arbetet ska inriktas särskilt på att förebygga och bekämpa diskriminering samt ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Vad gör regeringen? Det duger inte med stora och fina ord. Det duger inte heller med att betrakta tillgängligheten för människor med funktionsnedsättningar som en handikapptoalett eller en ramp i entrén. Tillgänglighet är så mycket mer, det handlar om tillgång till arbete, kommunikation, information, lokaler mm. Försvinner bristerna, kommer även funktionshindret att minska eller upphöra i betydelse.
Klockan tickar och det är hög tid att gå från ord till handling! Det handlar om lika rättigheter för alla medborgare. Vänsterpartiet stödjer Marschen för tillgänglighet och menar att bristande tillgänglighet är diskriminering.
Jihad Menhem, ”Rörelsehindrad”, landstingspolitiker för Vänsterpartiet Örebro län