En ny rehabiliteringsstrategi när Vänsterpartiet kämpar för en solidarisk sjukförsäkring som innebär att alla ska känna sig trygga även om man haft oturen att drabbas av sjukdom.

En ny rehabiliteringsstrategi när Vänsterpartiet kämpar för en solidarisk sjukförsäkring som innebär att alla ska känna sig trygga även om man haft oturen att drabbas av sjukdom.

Ökad ekonomisk otrygghet ökar inte den enskildes arbetsförmåga och ingen blir friskare av fattigdom.

Den enskildes delaktighet är avgörande för en lyckosam rehabilitering. Därför måste den enskildes kraft och vilja tas till vara snabbare än vad som sker idag.

Det är utgångspunkterna för Vänsterpartiets förslag till en ny rehabiliteringsstrategi.

Det finns stora och eftersatta behov av medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering. Dessa problem måste lösas genom mer personal i sjukvården och förstärkt rätt till rehabilitering. Rättssäkerheten i sjukförsäkringen måste öka, handläggningstiderna bli kortare och möjligheterna att återgå till arbetslivet efter långtidssjukskrivning måste bli bättre. Den behandlande läkarens roll måste stärkas, det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste intensifieras och arbetslivet måste bli mer rymligt.

Många kan återvända till arbetslivet om de får rätt stöd och om arbetsvillkoren utformas utifrån människors olika förutsättningar. Alla har rätt till rehabilitering och habilitering även om man inte direkt eller någonsin kan återvända till den reguljära arbetsmarknaden.

Den enskilde har dock mycket små möjligheter att påverka arbetsgivares arbetsanpassningsåtgärder eller när olika sjukvårdsinsatser görs. Ekonomiska incitament bör istället ligga på dem som har de verkliga påverkansmöjligheterna.

Arbetsförmågeutredningen (sou 2008:66) betonar den enskildes delaktighet för en lyckosam rehabilitering. Detta är även utgångspunkten i Vänsterpartiets förslag till rehabiliteringsstrategi, detta istället för misstro och bestraffning av sjuka och funktionshindrade. Men den enskildes kraft och vilja måste snabbare tas tillvara. De offentliga systemen har länge haft en oförmåga till detta som ytterst är ett ansvar för politiska beslutsfattare.

Ansvaret för arbetsgivare har varit diffust och utan sanktioner. Försäkringskassan har fått allt fler uppdrag – rehabiliteringsprocessen har inte varit någon kärnverksamhet.

Varken sjukvård eller försäkringskassa har haft tydliga verktyg till att bedöma arbetsförmågan och därmed hur den skall utvecklas från ett yrke/arbetsplats man haft. Olika myndigheter har haft olika uppdrag där enskilda hamnat mellan stolarna.

Vänsterpartiets förslag till ny rehabiliteringsstrategi i korthet:

1. Istället för steg och kedjor bör Rehabiliteringsprocessen stimulera parallella och samordnade insatser. Försäkringar skall ge den enskilde ekonomisk trygghet under rehabiliteringsprocessen och innefatta flera och samtida möjligheter till medicinsk rehabilitering, utbildning, arbetsanpassning utifrån individuella förutsättningar.

2. Istället för tidsgränser när rätten till ersättning prövas skall det finnas tidsgränser för när en långtidssjukskriven har rätt prövning av sitt ärende. Efter förslagsvis fyra veckors sjukskrivning skall individen ha laglig och överklagningsbar rätt till en rehabiliteringsutredning.

3. Individen måste få en starkare ställning. Den enskilde skall ha ett rehabiliteringsombud som driver på processen och enbart har den sjukskrivnes intressen i fokus.

4. En enskild ska inte behöva tvista med olika myndigheter om rätten till service och ersättning. En Rehabiliteringsmyndighet kan utgöra första instans när Arbetsförmedling och Försäkringskassa har olika åsikter om ansvar och försäkringstillhörighet. Myndigheten skall tillsammans med den försäkrade driva rehabiliteringsprocessen framåt. Rehabiliteringsmyndigheten förstärks med utrednings-, utvecklings och forskningsresurser

Uppdaterades: 23 maj 2009