Prostitution angår alla män
Prostitution angår alla män, men alla män köper inte kvinnor, och de flesta vare sig våldtar eller misshandlar kvinnor. Så varför skulle de behöva ta ansvar för andra mäns brott när de själva är oskyldiga? Det är ett resonemang som jag ofta möter när jag debatterar prostitution med män. Även om det i dag finns några ljuspunkter i de manliga nätverk som på senare tid bildats till försvar för kvinnofriden.
Alla kvinnor utnyttjas inte i prostitution, eller blir våldtagna eller misshandlade. Men under lång tid har vi kvinnor engagerat oss, organiserat oss och agerat på olika sätt mot mäns våld mot kvinnor. Det är den samlade kvinnorörelsen som drivit fram kvinnofridslagstiftningen där kriminaliseringen av sexköparen är ett viktigt steg. Det viktigaste med den lagstiftningen är nog att den tydliggör att det finns en man i prostitutionen, mannen som köper sex.
Sedan vi fick lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster har sexköparna blivit färre, brottsmedvetenheten har ökat och hallickarna har fått det svårare att jobba. De flesta människor i Sverige tycker att det är fel att köpa kvinnors kroppar. Ändå har var åttonde vuxen man i Sverige en eller flera gånger i sitt liv köpt sex. Fyra av fem sexköp sker utomlands. Välbärgade män som reser mycket köper oftare sex än andra män.
Att köpa sex är ett brott, men inte bara själva handlingen som sådan. Den som köper sex medverkar också till att upprätthålla den grova internationella brottsligheten. Det gäller oavsett om man köper sex olagligt i Sverige eller lagligt på en bordell i något annat land. I dag är Sverige ett transitland för internationell människohandel med kvinnor, det som brukas kallas trafficking.
Det är många som tjänar pengar på prostitution. Många som drar nytta av att det finns män som köper kvinnor. Därför är prostitutionen accepterad i de flesta länder, åtminstone så länge den inte ”stör den allmänna ordningen.”
Sexindustrin är en av världens tre största ”industrier”. Den omsätter lika mycket pengar som alla länder tillsammans lägger ut på militärutgifter. Den satsar hårt på att normalisera det sexualiserade våldet i pornografi och prostitution, och det har den gjort framgångsrikt. Men sexindustrin skulle inte överleva om det inte fanns lokala marknader där lokala kunder och aktörer verkar. Utan efterfrågan finns det ingen marknad. Utan kund ingen prostitution!
Vi måste föra ned människohandelns globala perspektiv till det lokala. Mannen som köper sex finns i ditt bostadsområde, kvinnan som förts hit från annat land är inlåst i en lägenhet i din närhet. Vad kan vi göra åt detta?
I det lokala politiska arbetet måste vi jobba för att få upp frågan på den politiska dagordningen i varje kommun. Det handlar om hur socialtjänsten arbetar för att hjälpa kvinnor i prostitution och förebygger att män blir kriminella genom att köpa sex. Det handlar också om den lokala polisens arbete, hur rättsväsendet hanterar frågorna, sjukvårdens, skolans arbete. Det handlar om att väcka opinion mot att män tar sig rättigheten att köpa sexuella tjänster, och det gäller att rikta fokus mot kunden – mannen som köper sex.
Prostitution är en del av det sexualiserade våldet och ett uttryck för de ojämlika maktförhållandena mellan män och kvinnor och det är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Kunden har alltid rätt heter det, men inte när det gäller sexköp. Då har kunden aldrig rätt!
Elise Norberg, Landstingspolitiker Vänsterpartiet