Psykiatrin i länet har sedan ca 10 år haft en särskild mottagning för patienter som fått psykiatriska problem efter traumatiska upplevelser. Det har ofta handlat om krigsupplevelser och tortyr men också om andra former av övergrepp. Mottagningen tillkom för att kunskaper inom området skulle samlas på ett ställe och kompetensen kunna användas effektivare. Nu har flera förändringar skett, mottagningen har bytt namn och inriktar sig nu enbart på traumabehandling av vuxna med posttraumatiska stressyndrom. Barn och asylsökande hänvisas nu till psykiatrins öppenvårdsenheter i länet. Jag undrar därför:

1. Vad är orsakerna till att barn inte längre tas om hand på traumamottagningen?

2. Hur förvissar sig förvaltningen om att tillräcklig kompetens och resurser tillförs de befintliga barnpsykiatriska mottagningarna för att kunna ta över behandlingen av dessa barn?

3. Vad är orsakerna till att asylsökande inte längre tas emot?

4. Hur förvissar sig förvaltningen om att tillräcklig kompetens och resurser tillförs de befintliga psykiatriska mottagningarna för att kunna ta över behandlingen av de asylsökande?

Katarina Raneborn

Vänsterpartiet

Uppdaterades: 01 sep 2004