Midsommar, sill och snaps
Midsommar- en underbar tid med blommor, fågelsång, jordgubbar, färskpotatis och kanske en snaps till sillen. För några blir det tyvärr allt för många snapsar. Men det är inte den traditionella midsommarsnapsen som är hotet mot den svenska folkhälsan. Nej, det är fram för allt vårt ändrade dryckesmönster. Allt fler dricker allt mer och allt oftare. Våra nordiska berusningsvanor kompletteras nu med efterjobbetdrickande, vardagsdrickande, slappna av med ett glas vindrickande o.s.v. Kulturella och sociala traditioner bestämmer vad som anses som bruk och missbruk.
Egentligen är det nog inte missbruket som är den största folkhälsorisken utan det är livsstilen. Det är ur den som missbruket uppstår. De negativa följderna av alkoholen känner vi – ohälsa, våld och olyckor bl.a. i trafiken. Vårt förändrade förhållningssätt till alkoholen är en livsstilsfaktor som vi måste ta på allvar.
Den sociala situationen har stor betydelse för risken att fastna i ett missbruk. Den som är arbetslös och saknar bra stöd från omgivningen löper säkert avsevärt större risk att bli beroende eller att skadas än den som lever i en gynnsam social situation. Ett samhälle där stora grupper ungdomar saknar jobb och där det blir allt större sociala klyftor riskerar därför att bli ett samhälle med ökande missbruksproblem.
Medlemskapet i EU har medfört en större alkoholpolitisk omställning än de flesta hade förutsett. Vi har fått svårigheter att bestämma över hur alkoholbeskattningen ska vara utformad, och jag tror inte att vårt spritmonopol ses med blida ögon av andra EU-länder. Införselreglarna har EU-anpassats och de nya reglerna som infördes 1 januari innebär att vi kan ta hem en årskonsumtion för en missbrukare – vid varje resa! Nu har vi att räkna med fortsatt ökad konsumtion till följd av ökad tillgänglighet.
Men egentligen borde alkoholpolitiken vara prioriterad för många EU-länder. Barn- och ungdomsdrickandet är ett stort problem inom många av de europeiska länderna, och överdödligheten och ohälsan i alkoholrelaterade sjukdomar är störst i de nya medlemsländerna. EU måste bryta synen på alkoholen som vilken jordbruksprodukt som helst vars fria rörlighet måste försvaras. Jag tycker att det är hög tid att folkhälsoperspektivet ska få styra alkoholpolitiken, därför att alkohol är den drog som visat sig ha den starkaste kopplingen till våld, olyckshändelser och sociala skador.
Sverige har en unik erfarenhet av vad en aktiv alkoholpolitik kan betyda för social välfärd och folkhälsa. 1955 avskaffades motboken och en hög beskattning blev ett viktigt instrument för att begränsa alkoholförbrukningen. Det fanns en stor samstämmighet i alkoholpolitikens huvudlinjer: försäljningsmonopol, strikta bestämmelser för utskänkningstillstånd, åldersgränser, reklamförbud och hårda straff för rattonykterhet. Ett kännetecken för svensk alkoholpolitik har varit en helhetssyn på alkoholfrågan. Den har betraktats som en viktig folkhälsofråga.
Det är väldokumenterat att svensk alkoholpolitik har varit framgångsrik, och även om vi inte sätter så stor tilltro till myndighetsbeslut så har det faktiskt visat sig att de har en viktig attitydpåverkan.
Hur är det då med mitt personliga ansvar? Hur gör jag själv? Vilken förebild är jag för mina barn? Visst har jag kunskap, men hur påverkar det mitt eget förhållningssätt?
Ja, kanske jag ändå ska hoppa över den där snapsen till sillen i midsommar…?
Elise Norberg, Vänsterpartiet
Örebro läns landsting