I dag drabbas kvinnor av ohälsa och utslagning relaterad till arbetet i långt högre grad än män. Listan över riskyrken innehåller en rad kvinnodominerande yrken på framträdande plats Många av de här yrkena finns inom vårdsektorn. Den offentliga vården och omsorgen är en starkt kvinnodominerad arbetsmarknad, och de som arbetar där är utsatta för mycket påfrestningar i jobbet: fysisk belastning, ökande krav och små möjligheter att påverka den egna arbetsplatsen. Brist på dessa möjligheter i en stressig miljö är särskilt allvarligt ur hälsosynpunkt. Många vårdanställda i dag är slitna, både fysiskt och psykiskt.
Deras engagemang, kunskap och ambition att göra vården bättre är omistlig. Men att ständigt känna sig otillräcklig och inte hinna med, att inte ha tid att hålla en hand eller att ge några tröstens ord, är bakgrunden till tidningsklippen som berättar om personalens trötthet och ökade sjukskrivningar.

Nationella folkhälsokommittén har slagit fast tre karakteristiska drag i Sverige. De psykiska och psykosomatiska besvären ökar fram för allt för kvinnor med kort utbildning och den yngre generationen. Medellivslängden ökar och de sociala olikheterna i hälsa består.

Den som lever i en positiv livssituation, i en trygg familj, har hög utbildning, bra bostad, bra jobb, tjänar bra och har mycket inflytande har lättare att ta tag i hälsoproblemen än t.ex. den ensamstående mamman. Hon som kanske är arbetslös, bor i ett otryggt bostadsområde, saknar ett fungerande socialt nätverk, har kort utbildning och ont om pengar.

Visserligen lever kvinnor längre än män men de är sjukare, och att leva under ständig press ökar risken för ohälsa. Vi har inte bara en könsuppdelad arbetsmarknad. Det finns även annat som kännetecknar villkoren för kvinnor. Kvinnor ställs ibland inför orimliga krav, inte minst av sig själva. Vi ska arbeta och försörja oss och barnen, vi ska inte låta oss förtryckas utan bevisa vårt människovärde, vi ska vara hustrur och ibland bli ensamma med barnen. Då ska vi uppfostra dem och ta på oss barnens besvikelser. Vi ska hinna till dagis, laga mat och vara vackra. Vi ska alltid orka och inte vänta oss något. Vi ska vara duktiga, duktiga, duktiga och fram för allt: att duga för allt och räcka till för alla. Och ändå… är vi skuldtyngda! Att efter jobbet försöka hinna med allt går inte alltid så bra.

Den generation kvinnor som jag själv tillhör, har fått barn som förväntat sig allt av oss. Kanske är det naturligt eftersom vi försökt uppfylla alla kraven. Men jag hoppas att dagens unga kvinnor, mina döttrar, ska förmå sig att göra kravlistan rimligare och bana väg för en vettigare ordning.

Under 70-talet började en ny kvinnorörelse. Den hade många grenar och var ibland vildsint. Ibland körde den huvudet i väggen men många gånger fann den nya vägar. Kvinnorörelsen har ibland varit sekteristisk och fundamentalistisk, men den har varit modig och helt nödvändig. Vi ska vara tacksamma mot de kvinnor som ville, kunde och vågade bryta barriärer som den gången var hårdare än nu.

Dagens unga kvinnor är frimodiga och många förstår att kvinnlig kunskap och kvinnliga värden inte längre kan undanträngas. Det inger mig hopp inför framtiden. Vi måste ta chansen att genomföra de positiva förändringarna, våga säga ifrån och ifrågasätta de gängse reglerna i samhället.

I morgon ska jag ta en långpromenad med hunden i stället för att planera middagen när jag

kommer hem från jobbet!

Elise Norberg, 51-årig fyrabarnsmor
Landstingspolitiker Vänsterpartiet

Uppdaterades: 01 jun 2004