Vi kan nästan dagligen läsa i tidningarna om kriserna i vården. Arga, oroliga och besvikna människor som protesterar mot nedläggningar av sjukhus och vårdcentraler. Aktionsgrupper för att rädda vården har bildats på många platser bl.a. Motala, Södertälje, Fagersta och Göteborg. Befolkningen har varit på marsch mot nedläggningar av verksamheter i Norrköping, Uddevalla, Västervik, Bollnäs, Västerås och Lindesberg. Det är få frågor som engagerar så mycket som rätten till vård, en sjukvård som finns nära individen och där patienten kan bygga upp ett långsiktigt och förtroendefullt samarbete med dem som vårdar.
För den borgerliga oppositionen i landstinget är lösningen på vårdkrisen privata driftsformer, försäkringslösningar och konkurrensutsättning. De anser också att det är fel att privatpersoner med gott om pengar förhindras att gå före i vårdkön med hjälp av privata försäkringar. Men vad skulle då hända med de andra i vårdkön? Det skulle inte längre vara givet att den med mest behov är den som får vård först och det blir en mycket lång väntan för den patient som finns ännu längre bak i kön. Om man nu någonsin kommer fram när de begränsade resurserna tas i anspråk av försäkringspatienter som kan betala sig förbi köerna.

Privatiseringar och konkurrensutsättning är ett gammalt borgerligt recept och dessutom prövat i andra landsting. De privata bemanningsföretagen har blivit ett gissel för många landsting. I Örebro läns landsting har vi lyckats stå emot frestelsen att lösa rekryteringsproblematiken med dessa kortsiktiga lösningar. Många landsting har haft merkostnader på 60-80 miljoner för bemanningsföretagen medan vi i vårt landsting klarat oss undan med 7-8 miljoner. Visserligen tycker jag att det är 8 miljoner för mycket, men inte mer än att vi kan sanera den kostnaden utan att behöva stänga några verksamheter.

I Göteborg demonstrerar min dotter, tillsammans med många andra göteborgare, sitt försvar för sin nedläggningshotade vårdcentral. Regionen har skrivit avtal med privata utförare av vård som är långa och svåra att bryta, och ersättningssystemet till de privata vårdgivarna som tillämpas innebär att det finns ”dyra” och ”billiga” läkarbesök. Många privata vårdcentraler tycks nu ha gjort det till en marknadsstrategi att försöka maximera antalet ”dyra” besök.

Idag erkänner många nämndpolitiker i Göteborg, att avtalen blev dåliga och att ersättningssystemet är snedvridet. Avtalen med de privata utförarna är fleråriga och svåra att bryta. Följden blir att när pengarna tryter är det bara i den offentliga vården som neddragningar kan göras. Det finns förslag på att helt stänga flera vårdcentraler i vårdtunga områden. Blir det en besparing då? Nej, troligtvis blir inte besparingarna särskilt stora ens ur ett kortsiktigt perspektiv och naturligtvis inte i det långa loppet. En tillgänglig och god primärvård är den mest kostnadseffektiva formen av vård. Jag är övertygad om att varje krona satsad på primärvård ger mer tillbaka till folkhälsan än någon annan form av vård.

Privatiseringar innebär alltid att pengar förs från den offentliga sektorn till den privata, men jag kan inte se att det blir mer vård för pengarna och läkarna blir ju inte fler för att de jobbar privat. I Örebrolandstinget har vi varit framgångsrika i arbetet med att behålla verksamheten i offentlig regi. En förutsättning för att verksamheten skall kunna styras efter behov är att den bedrivs i offentlig regi, och att vården ska ges utifrån behov är självklart för mig och därför kommer jag fortsätta att bekämpa försök till ökade privatiseringar i landstinget.

Sverige är fortfarande ett rikt land. BNP ökar stadigt år från år. Men det behövs mer pengar till kommuner och landsting. Kunskapen, personalen och resurserna finns för att trygga en nära och bra vård för såväl, ung, medelålders och gammal!

Elise Norberg, Landstingspolitiker Vänsterpartiet

Uppdaterades: 21 apr 2004