”Den orala moralen – från det klasslösa tandsamhället till det tandlösa klassamhället”. Så lyder rubriken på en artikel av journalisten Jonas Hållén, Ordfront Magasin nr 7/98.

Han menar att Thore Skogman från Hallstahammar är en av de få människor som blivit berömd för en glugg mellan tänderna.En glugg mellan tänderna är dock inte längre bara ett charmigt yttre karaktärsdrag utan återigen på väg att bli ett klassmärke.

Sedan tandvårdsförsäkringen infördes för ca tjugofem år sedan har den ändrats minst tio gånger och urholkats alltmer. En nyligen presenterad undersökning från Riksförsäkringsverket visar att allt färre svenskar går till tandläkaren för att få stora behandlingar.

Arbetslösa, socialbidragstagare och låginkomsttagare går mer sällan till tandläkaren än andra grupper i samhället enligt en annan undersökning, gjord av Socialstyrelsen.

Detta är en mycket oroväckande utveckling men mycket enkel att förstå då en stor grupp människor i Sverige lever under stor ekonomisk press och helt enkelt inte har pengar över så att de kan gå till tandläkaren. Även om lagningar och rotfyllningar har blivit något billigare så är kostnaderna för detta i stort sett oöverstigliga om man inte har pengar över.

Det kan också vara mycket påfrestande och ibland kränkande för en människa att säga till sin tandläkare att man inte har råd och dessutom ha plågsamma kostnadsförhandlingar samt t o m vara tvungen att gå till socialbyrån och be om hjälp.

Vi har idag i Sverige en mycket bra utbyggd tandvård för barn och ungdomar upp till 19 års ålder. Vi har också välkomnat en ny tandvårdsförsäkring när det gäller vissa äldre och psykiskt handikappade som innebär avsevärt billigare tandvård för dessa grupper. Dock återstår resten av Sveriges befolkning som också borde omfattas av de nya reglerna.

Sverige har alltid varit ett av föregångsländerna när det gäller områden som hälso- och sjukvård, miljö mm. Låt också Sverige bli ett föregångsland när det gäller tandvård. Det är hög tid att även tänderna betraktas som en del av kroppen och omfattas av liknande högkostnadsskydd som för läkarvård och medicin. Att införa en ny tandvårdsförsäkring som innebär en kostnad för den enskilde som är liknande den inom hälso- och sjukvården innebär givetvis betydligt större utgifter för tandvårdsförsäkringen.

Man skulle därför kunna tänka sig att reformen genomfördes i flera steg.

I första hand skulle man utreda frågor om bastandvården (undersökning, förebyggande åtgärder, rådgivning, akutbehandling, tandutdragning, rotbehandling, fyllningar mm). Målet bör vara att den enskildes kostnad för bastandvård skall vara densamma som för patientavgiften i den öppna hälso- och sjukvården (ca 200 kronor per besök).

I andra hand bör frågan om ny tandvårdsförsäkring utredas när det gäller övrig tandvård (kronor, bryggor, proteser mm).

Det mest önskvärda vad gäller tandvård är att all medicinsk betingad tandvård jämställs med vanlig läkarvård och därmed motsvarande taxor.

Vi föreslår därför att Örebro läns landsting verkar för att till regering och riksdag föreslå en ny tandvårdsförsäkring för alla människor i Sverige.

För vänsterpartiets landstingsgrupp

Unni Johansson

Uppdaterades: 01 apr 1999